Relationsbloggen

Arkiv för februari, 2010

Oj, så vanligt det är att vi känner oss sårade av varandra eller tänker saker om oss själva eller partnern som skapar avstånd – men vi uttrycker det inte. Du kanske reagerar på din partners attityd, klädsel, doft eller att inte diskbänken är avtorkad? Eller är det något i dig själv som hindrar dig från att komma din partner nära; har du t ex svårt att njuta av sex för att du skäms du över din kropp (men inte har vågat berätta om det)? Någon klok person har sagt: Det som vi inte kan lägga bakom oss kommer att ligga emellan oss. Med andra ord det vi går och bär på – men inte uttrycker – skapar avstånd och tar dessutom en massa energi.
Det är ofta när det är som svårast som det är som viktigast. Det är här guldet ligger – att våga ta upp det som skaver och uttrycka det man känner, vill och behöver.

Hur gör man då? Egentligen är det enkelt – sätt ord på det som är, prata om det som är viktigt. Och kanske det allra viktigaste: Prata om dig själv – tolka eller anklaga inte din partner. Vi har väldigt lätt att falla i fällan att skylla på den andra. Men dina känslor är alltid ditt eget ansvar, även om någon annan har triggat igång dom. Uttryck därför vad som händer med dig och vad du behöver. Och våga hoppa! Det är nästan alltid sämre att inte säga något än att våga ta upp det. Även om det skakar lite i stunden. Då visar du att du vill något med er relation och du bjuder också in din partner att förstå mer om dig. Utveckling är inte fritt från smärta, men det är det som gör oss starkare. Paradoxen med att vara ärlig med det som gör mig sårbar är att det stärker både mig som individ och oss som par. Testa får du se!

För en tid sedan var jag på en spännande föreläsning med Malena Ivarsson. Hon pratade om vad som håller ihop våra parrelationer, nu jämfört med förr.

Förr var kyrkan, skolan och staten kraftfulla sammanhållande faktorer kring äktenskapet. Man gifte sig inom samma klass, lovade varandra evig trohet inför Gud och säkrade därmed upp (i bästa fall) en ekonomisk stabilitet livet ut. Det var en självklarhet att man skulle hålla ihop, vad som än hände. Kvinnan hade inte mycket att säga till om i denna fråga och inte heller de ekonomiska resurserna att kunna lämna relationen.
Annat är det idag! Nu är det kärleken som ska få oss att hålla ihop – att vi får våra psykologiska behov uppfyllda av partnern. Trivs vi inte så är det ”bara” att gå. Denna frihet har fått konsekvenser. Hälften av alla ingångna äktenskap slutar idag med skilsmässa och i ca 70 % av fallen är det kvinnan som tar initiativet.

Malena förknippade detta faktum med att vi är mitt i en övergångstid, där vi står med ett ben i båda modellerna. Vi längtar efter närhet och en jämlik själsfrände, samtidigt som det finns rester av det gamla arvet kvar i oss. Fortfarande står t ex manliga kvaliteter som ekonomiskt oberoende högt i kurs i kontaktannonserna. Och innebär romantik inte ibland att kvinnan trivs med att bli uppvaktad och få känna sig omhändertagen?
Kanske är det så att vi förväntar oss en sak på ytan men undermedvetet lurar något mer därunder? Malena menade att detta är en av orsakerna till att mycket förvirring och smärta råder i dagens kärleksrelationer. Efter förälskelsens underbara tid är över behöver vi medvetet satsa på att utveckla både oss själva och vår gemensamma relation. Och det går inte av sig själv. Vad gör du?

Den vanligaste ålderskategorin vi träffar på i vår parcoaching är småbarnsföräldrar som tycker de tappat något väldigt viktigt med varandra – tid för lust, njutning och närhet. Att bli föräldrar är en erkänd utmaning för relationen – plötsligt är man tre istället för två, där dessutom den nya lilla människan kräver uppmärksamhet och omvårdnad nästan dygnet om. Det är lätt att låta sig fångas av den nya rollen som förälder.
Statistiken talar dock sitt tydliga språk. Procentuellt är antalet separationer och skilsmässor som störst under första barnets första år. I mätningar där par får göra en uppskattning av hur nöjda dom är i relationen, ett slags nöjdhetsindex, sker en tydlig nergång för båda parter när barn kommer till världen.
Så hur gör man för att bibehålla en lycklig relation även när man blivit en liten familj? Hur får man plats också med varandra som man och kvinna? Vad man ser hos de lyckliga paren är att de har hittat en formel för regelbundna möten mitt i vardagen. Man kanske inte har lika mycket tid som i början, man kanske inte är lika pigg. Men båda prioriterar att skapa utrymme för varandra, utan att det behöver vara perfekt.

Vår egen erfarenhet och från de par som vi coachar är att det ofta är det lilla, men regelbundna som gör skillnad. Att ta sig tid att landa i soffan en halvtimma varje dag när barnen har somnat, istället för att sätta på TV:n. – Hur har din dag varit? Att verkligen lyssna på varandra. Eller att lägga sig ordlöst tätt intill varann och låta kropparna tala och slappna av. Få det till en god vardagsvana att mötas en stund varje dag!

Hur håller ni lågan levande? Dela gärna med er av tips och goda råd!

Denna härliga dag med det romantiska namnet sveper in med sina förväntningar om en kärleksfull dag med relationen i fokus. Men vad gör vi med den? I bästa fall överraskar vi med tulpaner, eller kanske går vi ut och äter på restaurang. Eller så går vi på bion vi har pratat en tid om att se. Inget fel i det förstås! Men två frågor uppstår.

Den första handlar om själva meningen med överraskningar. När gör vi sådant som överraskar på riktigt – som inte bara motsvarar förväntningarna – en dag som denna? Studier visar nämligen att vi i mogna relationer behöver någonting extra för att verkligen överraskas; att göra någonting nytt och oväntat för sin partner som kanske ingen av oss har provat på. Spännande överraskningar kan vara en riktig vitamininjektion för båda i relationen, som därigenom hålls levande.

Så vad skulle vara en riktig överraskning för er? Är det kanske att gå en kurs i att dansa tango? Eller att botanisera i en erotisk butik ihop? Eller att stämma av era förväntningar om vad ni verkligen vill med varann? Eller kanske en dag under täcket – i njutningens tecken? Det finns oändliga möjligheter vad som skulle locka men som kräver lite mer ”stretch” av oss. Bara vi lägger ner kraft och använder vår fantasi!

Den andra frågan är vad som händer mellan Alla Hjärtans-dagarna. Hur får relationen plats i era liv under alla de andra 364 dagarna? Det är i vardagen vi sätts på prov bland alla måsten och förpliktelser, med så många saker som pockar på vår uppmärksamhet. Det är lätt att man börjar ta varandra för givet och glömmer bort att också relationen behöver ges tid. Studier visar att de allra flesta, både kvinnor och män, önskar sig en livskamrat och bästa vän i sin partner. Men för att få det, och bibehålla det, så behöver vi kontinuerligt lägga energi på vår relation. Tar ni ert förhållande på allvar och skapar den tid och energi som behövs för att ni ska kunna fortsätta vara varandras bästa vänner?

Prata gärna ihop er om hur just ni vill ha det i er relation – vad ger er lust och liv? Och hur kan ni skapa det? Det är att fira hjärtat året runt!