Relationsbloggen

Hur många gånger har jag inte haft synpunkter på andras relationer och livssituation? Känns som om jag har svart bälte i detta egentligen föga givande område. När jag närmar mig frågan inser jag att det mest handlar om – mig själv. Ja, hur tar jag själv tag i de frågor jag har i relationen till min partner Heléne? Och hur tar jag ansvar för det jag tycker är viktigt när jag får frågan? Det jag tycker är viktigast för att utveckla vår kärleksrelation kan jag summera ner till två huvudområden: dels att avsätta tid, dels att ibland göra något som utmanar relationen. Inte så att jag behöver chocka eller skrämma Heléne – men som innebär att jag vågar utmana våra invanda mönster, komma med förslag, överraskningar eller annat som på något sätt sträcker sig lite längre än vi varit förut. Som att tassa ut på lite nya marker.  Det är när jag blir berörd som livet dallrar till och känns levande, men det går inte att vänta på att det ska bli så av sig självt. Jag behöver själv ta risker, ta plats, utmana mönster – först då kan något hända. Annars blir livet förutsägbart och det blir för lätt att ta varandra för givet.

Med tid handlar det mest om att inte skjuta på det som jag ju säger att jag prioriterar – nämligen relationen. Det är så lätt att först städa, se på TV, fixa det ena eller det andra. Men att verkligen avsätta tid med varandra är en utmaning i vardagen. Vi har börjat med heliga torsdagkvällar där vi ansvarar för innehållet varannan gång. Utan krav – det kan växla från enklare till mer välplanerade upplägg. Vi försöker tona ner förväntningarna och prata om dem så de inte blir till en kravmaskin med allt mer upptrissade aktiviteter; annars kan det lätt komma att rinna ut i sanden. En aktivitet kan exempelvis vara att erbjuda kroppsmassage eller att läsa en erotisk novell högt för partnern.

Tid och kvalitet i relationen är viktigt, men också lite knepigt att få till – särskilt när man varit ihop några år. Hur är det för dig?