Relationsbloggen

En tendens jag tycker mig se är att vi med tiden blir allt mer blasé i våra liv, tar livet mer för givet, tappar vår känsla av tacksamhet och närvaro. Vi jobbar på, tjänar pengar, gör en massa aktiviteter, har relationer och kanske barn. Men det är något som handlar om att bli berörd av det där stora magiska livet som ofta haltar för oss. Jag hör allt fler röster från folk som säger att de har svårt att bli kära, har svårt att tända till på olika saker och liksom bara glider med på halvfart. Vi lyser liksom lite mindre. Kanske funderar man mer på när nästa tåg går hem än på att engagera sig mer i den fest eller aktivitet man är på.
Det är ju synd på så rara ärtor – när livet kan innehålla så mycket gott borde vi rimligen kunna njuta mer av det. Eller kanske har vi det så bra så att vi blir avtrubbade istället?
Det finns nog inga enkla knep när det gäller att hålla sin lust och livsgnista levande under hela livet. Men några tankar har föresvävat mig som kanske kan vara steg på vägen:
- Att bli mer nyfiken, och modig, att utsätta sig för nya möten och situationer. Att börja i en kör eller ta en danskurs. Att ta nya kontakter med människor man är nyfiken på, med risken att bli avvisad. Att ta risker att utmana din parrelation och göra något nytt ihop
- Att engagera sig i något som skapar mening, t ex att jobba med utsatta grupper, hälso- eller miljöfrågor
- Att stänga ner det som dränerar i livet, t ex tv-tittandet
- Att stanna upp med sig själv oftare, meditera och begrunda var man varit, är och är på väg
- Att umgås mer opretentiöst med bra människor, söka sig till goda miljöer där man vågar vara mer av sig själv, prata om det som berör mer än om annat
- Att vara mer med djur och vistas ute i naturen under alla årstider
- Att resa och möta andra kulturer och livsvillkor på allvar.

Känner du igen dig? Och har du några tips hur vi kan bli mer berörda av livet?