Relationsbloggen

Posts Taggade ‘Beteenden’

Visste du att kärlek smittar? Läste häromdagen en artikel om att prinsessbröllopet har inspirerat massor av par till mer flöde i kärleken – genom TV-rutan. Till och med sexlivet hade fått ett uppsving!
Hur är det möjligt? Enkelt uttryckt: Kärlek smittar. Studier visar att känslor, såväl positiva som negativa, lätt överförs mellan människor. Alla har vi väl erfarenhet av hur en hel grupp, exempelvis på jobbet, kan påverkas av en människas smittsamma glädje – eller gnälliga attityd. Sinnesstämningar sprider sig alltså, även via ett direktsänt bröllop! 
Vad väljer du att sprida i dina relationer? Själv försöker jag vara en del av lösningen och inte en del av problemet. Därmed inte sagt att jag alltid lyckas, men min avsikt är klar. Och det är en bra början.

Jag noterade i DN häromdagen att Facebook spökar när det gäller våra relationer. Jag trodde först att det handlade om en ny tidstjuv som stjäl tid från våra kärleksrelationer. Men när jag läste vidare såg jag att det handlade om att söka upp gamla och nya kontakter eller förälskelser för att inleda nya relationer. Kontakter som också är lätta att spåra för den som anar oråd – man behöver inte vara Sherlock Holmes för att hitta bevis för otrohet i dessa fall. Det är skilsmässoadvokaterna i USA som noterar denna trend.

Se http://www.dn.se/nyheter/varlden/facebook-ger-amerikaner-karleksproblem-1.1138684.

Vi kan anta att trenden är liknande i Sverige även om vi inte anlitar advokater med riktigt samma frenesi.

Min reflektion på detta är vår oförmåga att vårda och utveckla den kärleksrelation vi lever i. Eller för relationer som inte är bra – hur man avslutar dem på ett moget och respektfullt sätt. Det är av någon anledning lättare att i trygghet av en befintlig relation sondera terrängen ett tag för att se vart det leder – blixtrar det till så kapar man bara förtöjningen med det gamla. Vi är uppenbarligen kapabla att göra så mot varandra – är det då också OK att andra gör så mot oss? En annan reflektion är att vi inte klarar av att vara ensamma och därför skapar relationer parallellt som en övergångslösning från den gamla till den nya.

Hur ska vi göra för att bli vuxna och ansvarsfulla människor som vårdar varandra – oavsett om vi väljer att separera eller inte?

Jag har nu under ganska många år regelbundet varit på olika kurser inom personlig utveckling, på seminarier om hälsa och på andra aktiviteter inom områdena lust, njutning, hälsa och relationer. Vad som kännetecknar dem alla är kvinnoöverskottet. Nästan undantagslöst har det varit betydligt fler kvinnor på dessa föreläsningar och kurser. På parkurser som jag både varit på, och själv hållit, får man ofta höra följande: - Det var tjejen som släpade hit mig… Om kvinnan förslår en parkurs är en annan vanlig kommentar från mannen: – Vi har väl inga problem, eller? (Efter kurserna visar det sig dock ofta att männen är mer positiva i jämförelse med kvinnorna, utifrån sina förväntningar innan kursen inleddes.)

Min slutsats är att kvinnor vill och bryr sig i högre grad om att skapa bra och hälsosamma relationer; de vill leva rika liv med tydlig plats för njutning, glädje och närhet. De vill vara friska och utveckla både sig själva och sina relationer.

Det finns säkert flera faktorer som gör att vi män tvekar att kasta oss in i detta. Jag misstänker dock att rädsla är en av dem. Men det intressanta är vad detta innebär för möjligheter. Om jag som man vill träffa en kvinna som vill ha mycket lust och njutning, som vill växa som människa, må bra och leva långt och hälsosamt liv – vilka grymma jaktmarker det finns!!! Och vilka bra kvinnor det verkligen finns därute som söker bra män. Vi behöver inte behärska eller vara bäst på alla delar, tvärtom – det är intresset och viljan det handlar om.

Så män – ut o botanisera på singelkurser, föreläsningar, hälsoanläggningar osv. Att koppla in sig på nya intresseområden har bara vinster – inte minst för den egna hälsan o välmåendet. Smaka på den i sommar – och ge er själva ett löfte att till hösten testa de nya jaktmarkerna.

Jag har alltid varit intresserad av vad som styr människans beteenden  och vad som får oss att göra – eller inte göra – något. Som ung lade jag ner mycket kraft på att vara till lags, mot t ex föräldrar och lärare. Senare också till partners och arbetsgivare. Att passa in, prestera bra och vara pålitlig – för andra – var modellen.
Det här med att vara utifrånstyrd har haft klara begränsningar i mitt liv. Min röst tystnade många gånger och jag tappade kontakten med mina behov Med åren har det dock blivit lättare att våga lyssna på mig själv och ta mindre hänsyn till andra. Men varför måste det ta så lång tid? Några lärdomar jag till slut har dragit är t ex: att söka mig till goda miljöer där jag uppmuntras att vara den jag är, umgås med vänner som är stödjande och vill mig väl och att försöka visa mig själv och min kropp respekt. Enkla sanningar i teorin, ibland svårare i praktiken!
Jag läser med fasa om hur unga kvinnor väljer att operera sina könsorgan för att passa in i en s k idealbild av hur ett kvinnligt könsorgan ska se ut. Igen med tiden har jag lärt mig att vi alla ser olika ut och fungerar olika – och det är precis som det ska. Det är ju det som är hela magin och innebär att man kan upptäcka en människa helt på nytt. Tänk om vi bara kunde acceptera och älska våra kroppar som dom är – och lägga ner energi på njutning, kärlek och glädje istället. Vi skulle spara en ocean av oro och pengar.
Vad väljer du; det som får dig att må bra – eller andra?