Relationsbloggen

Posts Taggade ‘Närhet’

I DN häromveckan skriver en ledare om det moderna samhällets effekter på vårt kärleksliv och vår lust. Det är en ganska dyster bild som presenteras – se länken nedan. Den bygger i sin tur på en artikel i New York Times den 10 juli med titeln ”Inget sex tack – vi tillhör medelklassen”. Boven i dramat är vår högpresterande och effektiva kultur som  försvårar för livsnjutande konster som ofta kräver en viss långsamhet och tålamod.
Jag både håller med och inte. Visst har vi en stressad kultur och livspussel i vardagen – särskilt om vi låter utifrån ställda krav styra istället för våra egna visioner och värderingar. Jag är själv ofta en del av detta, men mer förr än nu. Återigen konstaterar jag att om vi styrs utifrån blir vi fångar av andras krav och förväntningar. Först när vi kan frigöra oss och låta våra egna prioriteringar avgöra kan vi skapa det vi själva vill ha i våra liv.
Vi kanske inte når himlen på en gång – men vi kan lyfta oss rejält om vi bara vill – och vågar bryta mönster. Vad krävs för att vi ska börja fundera i nya banor? Måste vi ha en förebild eller kan vi börja själva? En bra start är att prata med sin partner och sina närmaste vänner – vad är viktigt i livet? Senaste årsmodellen på bilen – eller att ha tid att njuta med sin älskade? Eller något helt annat…

Länk till DN-artikel:  http://www.dn.se/ledare/kolumner/jamstalldhet-inte-en-erotikdodare-1.1148947.

Vi på LoveLab kan stolt konstatera att vi bjudits in till Göteborgs Universitet att under hösten 2010 hålla en heldags föreläsning om utveckling av parrelationen. Föreläsningen ingår i Fortsättningskurs med inriktning mot klinisk sexologi, som du kan läsa mer om i länken nedan. Kursen är en del av sexologutbildningen, som pågår på halvtid under tre år och omfattar 90 universitetspoäng.

Föreläsningens fokus kommer att ligga på framgångs- och riskfaktorer i parrelationen – vad som enligt forskningen bidrar till en levande relation, eller till motsatsen. Eleverna kommer också att få göra övningar och ta del av olika metoder och verktyg.

Länk till kurs:   http://www.utbildning.gu.se/kurser/kurs_information?courseId=info.uh.gu.PC1225 .

Capri i mitten av maj är perfekt. Vädret lagom varmt, turismen begränsad och naturen vacker så det bubblar om det. Vi var på plats för att träffa sexologen Malena Ivarsson och hennes partner, konstnären Henry Unger. Vi ska tillsammans arrangera en livsnjutarhelg för par i början av oktober och hade åkt ner för att planera på plats! Vi rekade hotell, kollade konferenslokaler och lade upp det spännande innehållet. Capri är en ö för alla sinnen – man bor bra, har vidunderlig utsikt och äter som en prins. Det finns promenadvägar överallt på klippön, och flera av dem är hisnande.
Den livsnjutarhelg vi ger i höst kommer att ha två föreläsningpass per dag, med egen tid för paren under dagarna och kvällarna. Vårt mål är att helgen ska ge ny inspiration till kärleksrelationen genom att fokusera på förtroendefull kommunikation i kombination med härlig närhet och njutning. På dubbelrummen kommer en inspirerande lustkorg att finnas för paren att botanisera i. På dagarna kommer vackra naturvandringar och privat guidning av Axel Munthes bostad San Michele att erbjudas dem som vill. Henry som är bosatt på ön kommer att vara vår lokala guide och vägvisare. 
Det var underbart att landa på denna fantastiska ö och komma bort ett par dagar – så fort jag åker bort känns det som en långledighet. Jag har lättare att slappna av och blir mer inspirerad. Tror det är ett bra tips för våra relationer att byta miljö ibland. Capri är perfekt i det syftet. Googla efter bilder på ön och bedöm själv!

Hur många gånger har jag inte haft synpunkter på andras relationer och livssituation? Känns som om jag har svart bälte i detta egentligen föga givande område. När jag närmar mig frågan inser jag att det mest handlar om – mig själv. Ja, hur tar jag själv tag i de frågor jag har i relationen till min partner Heléne? Och hur tar jag ansvar för det jag tycker är viktigt när jag får frågan? Det jag tycker är viktigast för att utveckla vår kärleksrelation kan jag summera ner till två huvudområden: dels att avsätta tid, dels att ibland göra något som utmanar relationen. Inte så att jag behöver chocka eller skrämma Heléne – men som innebär att jag vågar utmana våra invanda mönster, komma med förslag, överraskningar eller annat som på något sätt sträcker sig lite längre än vi varit förut. Som att tassa ut på lite nya marker.  Det är när jag blir berörd som livet dallrar till och känns levande, men det går inte att vänta på att det ska bli så av sig självt. Jag behöver själv ta risker, ta plats, utmana mönster – först då kan något hända. Annars blir livet förutsägbart och det blir för lätt att ta varandra för givet.

Med tid handlar det mest om att inte skjuta på det som jag ju säger att jag prioriterar – nämligen relationen. Det är så lätt att först städa, se på TV, fixa det ena eller det andra. Men att verkligen avsätta tid med varandra är en utmaning i vardagen. Vi har börjat med heliga torsdagkvällar där vi ansvarar för innehållet varannan gång. Utan krav – det kan växla från enklare till mer välplanerade upplägg. Vi försöker tona ner förväntningarna och prata om dem så de inte blir till en kravmaskin med allt mer upptrissade aktiviteter; annars kan det lätt komma att rinna ut i sanden. En aktivitet kan exempelvis vara att erbjuda kroppsmassage eller att läsa en erotisk novell högt för partnern.

Tid och kvalitet i relationen är viktigt, men också lite knepigt att få till – särskilt när man varit ihop några år. Hur är det för dig?

Flera internationella studier visar att det inte är ovanligt att fysisk beröring och närhet i kärleksrelationen har en tendens att avta med tiden. Då menar jag fysisk närhet utan sex; t ex att kyssa eller krama min älskade, hålla varandra i handen, en klapp på kinden eller gos i soffan.
Effekterna av att vi slutar röra vid varann är flera. En är att steget till att ha sex blir större – det intima samlivet tunnas ofta ut. En annan effekt är att vi missar chansen att ge varandra sköna hormonkickar! Förutom att vår beröring ger signaler om kärlek och omtanke skickar den också härliga signaler till hjärnan. Utsöndring av hormonet oxytocin kommer igång vilket gör oss avslappnade. Förutom att vi känner oss mindre stressade så sänks blodtrycket, våra sår läker bättre och immunförsvaret stärks. Och så sprider sig lugnet. Värmedynor, vetekuddar, mjukisdjur och tunga täcken kan också få fart på oxytocinet, men det absolut mest effektiva är att bli berörd av någon man känner sig trygg med.
Oxytocinet är dock en extrem färskvara! Det kan inte lagras och det stannar bara några minuter i blodet. Därför måste vi hela tiden fylla på förråden. Vilket ger oss hundra och en anledning att röra vid varandra, klappa om, massera axlar, sitta i badet, trängas i soffan eller dansa pardans. Nej, nu ska jag gå och kramas – igen !

Kollade just in ett härligt klipp på Youtube efter ett tips om fågeln Bowerbird, där hannen verkligen gör allt för att attrahera sin kvinna. Främst satsar han på att göra det så vackert som det bara går i sitt hem när han inte själv har några ståtliga fjädrar eller färger att visa upp. Kolla in  http://www.youtube.com/watch?v=GPbWJPsBPdA och njut, det är David Attenburough som har varit i Australien och filmat.
Skönhet, välkomnande och överraskningar är enkla men bra knep för att visa att jag värdesätter relationen. Det är dock lätt att glömma bort i vardagen; jag behöver liksom bestämma mig för att inte bara lunka på. (Skriva in i almanackan regelbundet är ett reservknep – inte så spontant kanske – men det glöms i alla fall inte bort).
Överraskningar kan varieras i det oändliga; blommor, ett brev på huvudkudden, en fruktskål och cider på kvällskvisten,  att erbjuda massage. Eller sms med försmak om kvällen… Det kan också vara så enkelt som att ha städat, handlat eller lagat mat när partnern kommer hem (och inte har förväntat sig det). Vilka poäng vi kan vinna och vilka härliga signaler vi sprider.
Jag tänker också på att fågeln inte jämför sig med andra fågelarter som skulle kunna vara snyggare eller häftigare på något sätt; han kör sitt eget race efter sina egna förutsättningar.
Vilka härliga framtidsutsikter om vi kan översätta detta till vår egen relation och vårda den – utan att jämföra oss med andra. Lycka till!

När vi vill satsa på vår kärleksrelation tänker vi nog oftast på att göra något kul, överraska, bjuda på restaurang eller något liknande. Något som förgyller vardagen!

Inget fel i det, men forskarna på området är dock av en annan uppfattning. Studier visar att vi först behöver se till att dialogen och ”klimatet” i relationen fungerar på ett tillfredsställande sätt – annars kan inga roliga överraskningar i världen till slut rädda relationen. Nej, vi behöver först säkerställa att vi kan hantera konflikter och kunna prata om laddade frågor på ett tryggt sätt. Forskarna har hittat fyra tydliga varningssignaler som  ökar risken för att hamna i en negativ spiral gentemot varandra. Dessa varningssignaler är i förlängningen de viktigaste förklaringarna till varför par separerar eller skiljer sig. Forskarna är så säkra på sin sak att de t o m menar att det går att förutspå risken för separation bara genom att lyssna på hur par samtalar med varandra (Källa: Gottman et al, University of Denver).

De fyra varningssignalerna är:

Upptrappning – kommunikationsmönster där vi svarar alltmer negativt mot varandra alltmedan röstnivån stiger… (klassisk pajkastning)
Nedvärdering – att försöka förminska sin partners tankar, känslor eller personlighet genom mer eller mindre dolda angrepp och ironiska uttalanden
Negativa tolkningar – att vi tror partnerns motiv är mer negativa än vad de i verkligheten är och därför inte hör vad som verkligen sägs
Tillbakadragande – att vi är ovilliga att gå in i eller fortsätta viktiga samtal (vi drar oss undan på olika sätt istället).

De goda nyheterna är att vi kan påverka detta själva genom att bli bättre på att kommunicera och modigare på att våga ta upp det som kan ligga emellan. Det vill säga det går att lära sig att kommunicera på ett bättre sätt med varandra, genom träning och med hjälp av olika samtalstekniker. När jag och min partner snubblar över en varningssignal är det vår bästa chans att ta hand om den innan den växer sig för stor. Jag tror alla par i större eller mindre grad hamnar i detta ibland – även vi – men guldet ligger i att lära sig känna igen signalerna. För då kan vi göra något åt det.

De ännu godare nyheterna är att vi kan planera och göra allt det vi tycker är kul och som vi vill i nästa steg. Är vi trygga med att vi har koll på det som kan störa – så kan vi njuta ännu mer av det goda vi skapar. Det har forskarna också konstaterat.

Tack forskarna!

Med en ny 12-veckors kattunge i hemmet visade det sig snabbt att jag har en hel del att lära mig om hur livet kan levas – om jag är öppen för det. Två saker är tydligt i fokus för den lille: att leka och att njuta! Två lägen som ständigt växlar. I leken är det full närvaro och glädje, även över den minsta lilla papperstuss. Så här behövs inga dyra leksaker! Man kan riktigt se hur alla sinnen är totalt fokuserade på lek i glädje. Och nyfikenheten är ständigt där; allt som sker är spännande och måste undersökas med öppet sinne! I det andra läget gäller att krypa nära, slappna av, spinna och njuta. I kontakt med husse eller matte slappnar allting av – det finns verkligen inget att oroa sig för. Och oj vad jag njuter av att bli kelad med!

I katten vilar dessutom en fullblodsentreprenör. Trots åtskilliga nej och motgångar tar han alltid glatt nya tag och försöker igen – det kan ju gå till slut! Ja, det bara ska gå om jag är tillräckligt envis.

Hur är vi själva då i våra liv, vad har vi i fokus? Jag har ställt mig frågan hur ofta vi egentligen tar oss tid till lek eller njutning, och hur ofta jag verkligen kämpar för det jag vill och tror på. Vår kattunge (arbetsnamnet är Ferdinand då han gillar att dofta på blommor) är en fantastisk inspirationskälla. Min läxa är tydlig, att vara mera närvarande och bättre ta vara på de små tillfällena av både lek och njutning. Men också att vara uthållig när det är något som är särskilt viktigt för mig. Jag tränar på att härma min nye lille livsmentor!

Oj, så vanligt det är att vi känner oss sårade av varandra eller tänker saker om oss själva eller partnern som skapar avstånd – men vi uttrycker det inte. Du kanske reagerar på din partners attityd, klädsel, doft eller att inte diskbänken är avtorkad? Eller är det något i dig själv som hindrar dig från att komma din partner nära; har du t ex svårt att njuta av sex för att du skäms du över din kropp (men inte har vågat berätta om det)? Någon klok person har sagt: Det som vi inte kan lägga bakom oss kommer att ligga emellan oss. Med andra ord det vi går och bär på – men inte uttrycker – skapar avstånd och tar dessutom en massa energi.
Det är ofta när det är som svårast som det är som viktigast. Det är här guldet ligger – att våga ta upp det som skaver och uttrycka det man känner, vill och behöver.

Hur gör man då? Egentligen är det enkelt – sätt ord på det som är, prata om det som är viktigt. Och kanske det allra viktigaste: Prata om dig själv – tolka eller anklaga inte din partner. Vi har väldigt lätt att falla i fällan att skylla på den andra. Men dina känslor är alltid ditt eget ansvar, även om någon annan har triggat igång dom. Uttryck därför vad som händer med dig och vad du behöver. Och våga hoppa! Det är nästan alltid sämre att inte säga något än att våga ta upp det. Även om det skakar lite i stunden. Då visar du att du vill något med er relation och du bjuder också in din partner att förstå mer om dig. Utveckling är inte fritt från smärta, men det är det som gör oss starkare. Paradoxen med att vara ärlig med det som gör mig sårbar är att det stärker både mig som individ och oss som par. Testa får du se!

För en tid sedan var jag på en spännande föreläsning med Malena Ivarsson. Hon pratade om vad som håller ihop våra parrelationer, nu jämfört med förr.

Förr var kyrkan, skolan och staten kraftfulla sammanhållande faktorer kring äktenskapet. Man gifte sig inom samma klass, lovade varandra evig trohet inför Gud och säkrade därmed upp (i bästa fall) en ekonomisk stabilitet livet ut. Det var en självklarhet att man skulle hålla ihop, vad som än hände. Kvinnan hade inte mycket att säga till om i denna fråga och inte heller de ekonomiska resurserna att kunna lämna relationen.
Annat är det idag! Nu är det kärleken som ska få oss att hålla ihop – att vi får våra psykologiska behov uppfyllda av partnern. Trivs vi inte så är det ”bara” att gå. Denna frihet har fått konsekvenser. Hälften av alla ingångna äktenskap slutar idag med skilsmässa och i ca 70 % av fallen är det kvinnan som tar initiativet.

Malena förknippade detta faktum med att vi är mitt i en övergångstid, där vi står med ett ben i båda modellerna. Vi längtar efter närhet och en jämlik själsfrände, samtidigt som det finns rester av det gamla arvet kvar i oss. Fortfarande står t ex manliga kvaliteter som ekonomiskt oberoende högt i kurs i kontaktannonserna. Och innebär romantik inte ibland att kvinnan trivs med att bli uppvaktad och få känna sig omhändertagen?
Kanske är det så att vi förväntar oss en sak på ytan men undermedvetet lurar något mer därunder? Malena menade att detta är en av orsakerna till att mycket förvirring och smärta råder i dagens kärleksrelationer. Efter förälskelsens underbara tid är över behöver vi medvetet satsa på att utveckla både oss själva och vår gemensamma relation. Och det går inte av sig själv. Vad gör du?