Relationsbloggen

Posts Taggade ‘Närvaro’

En tendens jag tycker mig se är att vi med tiden blir allt mer blasé i våra liv, tar livet mer för givet, tappar vår känsla av tacksamhet och närvaro. Vi jobbar på, tjänar pengar, gör en massa aktiviteter, har relationer och kanske barn. Men det är något som handlar om att bli berörd av det där stora magiska livet som ofta haltar för oss. Jag hör allt fler röster från folk som säger att de har svårt att bli kära, har svårt att tända till på olika saker och liksom bara glider med på halvfart. Vi lyser liksom lite mindre. Kanske funderar man mer på när nästa tåg går hem än på att engagera sig mer i den fest eller aktivitet man är på.
Det är ju synd på så rara ärtor – när livet kan innehålla så mycket gott borde vi rimligen kunna njuta mer av det. Eller kanske har vi det så bra så att vi blir avtrubbade istället?
Det finns nog inga enkla knep när det gäller att hålla sin lust och livsgnista levande under hela livet. Men några tankar har föresvävat mig som kanske kan vara steg på vägen:
- Att bli mer nyfiken, och modig, att utsätta sig för nya möten och situationer. Att börja i en kör eller ta en danskurs. Att ta nya kontakter med människor man är nyfiken på, med risken att bli avvisad. Att ta risker att utmana din parrelation och göra något nytt ihop
- Att engagera sig i något som skapar mening, t ex att jobba med utsatta grupper, hälso- eller miljöfrågor
- Att stänga ner det som dränerar i livet, t ex tv-tittandet
- Att stanna upp med sig själv oftare, meditera och begrunda var man varit, är och är på väg
- Att umgås mer opretentiöst med bra människor, söka sig till goda miljöer där man vågar vara mer av sig själv, prata om det som berör mer än om annat
- Att vara mer med djur och vistas ute i naturen under alla årstider
- Att resa och möta andra kulturer och livsvillkor på allvar.

Känner du igen dig? Och har du några tips hur vi kan bli mer berörda av livet?

För första gången har en riktig relationsfestival arrangerats. Platsen var lustigt nog en kalvhage på Öland – och den var vacker, intim och härligt solig. Det var i lördags som ett antal artister, relationsexperter och besökare samlades en hel dag för att hylla, vårda och utveckla våra kärleksrelationer. Vi på LoveLab var en av talarna och utställarna, tillsammans med Lennart Matikainen, Eva Rusz m fl. På underhållningsfronten bidrog bl a Björn Ranelid med en lång och fantastisk hyllning till kärleken och sanningen i oss människor. Vad ni än tycker om honom – missa inte chansen att lyssna nästa gång ni får möjligheten. Han är kompromisslös i sitt kärleksbudskap och hittar ord som är oslagbart vackra. Vi satt som trollbundna och lyssnade fascinerade på hans osannolika ordflöde – både på budskapet och hur han vävde en vacker väv av orden.

På www.relationsfestival.se kan ni läsa mer om festivalen. Vi hoppas arrangörerna vill göra detta till en härlig sommartradition – en plats på semestern att tanka kärlek och inspiration för framtiden. Vi borde skapa fler tankstationer i landet som regelbundet erbjuder högoktanig och miljövänlig kärlek i pumparna!

Hur många gånger har jag inte haft synpunkter på andras relationer och livssituation? Känns som om jag har svart bälte i detta egentligen föga givande område. När jag närmar mig frågan inser jag att det mest handlar om – mig själv. Ja, hur tar jag själv tag i de frågor jag har i relationen till min partner Heléne? Och hur tar jag ansvar för det jag tycker är viktigt när jag får frågan? Det jag tycker är viktigast för att utveckla vår kärleksrelation kan jag summera ner till två huvudområden: dels att avsätta tid, dels att ibland göra något som utmanar relationen. Inte så att jag behöver chocka eller skrämma Heléne – men som innebär att jag vågar utmana våra invanda mönster, komma med förslag, överraskningar eller annat som på något sätt sträcker sig lite längre än vi varit förut. Som att tassa ut på lite nya marker.  Det är när jag blir berörd som livet dallrar till och känns levande, men det går inte att vänta på att det ska bli så av sig självt. Jag behöver själv ta risker, ta plats, utmana mönster – först då kan något hända. Annars blir livet förutsägbart och det blir för lätt att ta varandra för givet.

Med tid handlar det mest om att inte skjuta på det som jag ju säger att jag prioriterar – nämligen relationen. Det är så lätt att först städa, se på TV, fixa det ena eller det andra. Men att verkligen avsätta tid med varandra är en utmaning i vardagen. Vi har börjat med heliga torsdagkvällar där vi ansvarar för innehållet varannan gång. Utan krav – det kan växla från enklare till mer välplanerade upplägg. Vi försöker tona ner förväntningarna och prata om dem så de inte blir till en kravmaskin med allt mer upptrissade aktiviteter; annars kan det lätt komma att rinna ut i sanden. En aktivitet kan exempelvis vara att erbjuda kroppsmassage eller att läsa en erotisk novell högt för partnern.

Tid och kvalitet i relationen är viktigt, men också lite knepigt att få till – särskilt när man varit ihop några år. Hur är det för dig?

Med en ny 12-veckors kattunge i hemmet visade det sig snabbt att jag har en hel del att lära mig om hur livet kan levas – om jag är öppen för det. Två saker är tydligt i fokus för den lille: att leka och att njuta! Två lägen som ständigt växlar. I leken är det full närvaro och glädje, även över den minsta lilla papperstuss. Så här behövs inga dyra leksaker! Man kan riktigt se hur alla sinnen är totalt fokuserade på lek i glädje. Och nyfikenheten är ständigt där; allt som sker är spännande och måste undersökas med öppet sinne! I det andra läget gäller att krypa nära, slappna av, spinna och njuta. I kontakt med husse eller matte slappnar allting av – det finns verkligen inget att oroa sig för. Och oj vad jag njuter av att bli kelad med!

I katten vilar dessutom en fullblodsentreprenör. Trots åtskilliga nej och motgångar tar han alltid glatt nya tag och försöker igen – det kan ju gå till slut! Ja, det bara ska gå om jag är tillräckligt envis.

Hur är vi själva då i våra liv, vad har vi i fokus? Jag har ställt mig frågan hur ofta vi egentligen tar oss tid till lek eller njutning, och hur ofta jag verkligen kämpar för det jag vill och tror på. Vår kattunge (arbetsnamnet är Ferdinand då han gillar att dofta på blommor) är en fantastisk inspirationskälla. Min läxa är tydlig, att vara mera närvarande och bättre ta vara på de små tillfällena av både lek och njutning. Men också att vara uthållig när det är något som är särskilt viktigt för mig. Jag tränar på att härma min nye lille livsmentor!