Relationsbloggen

Posts Taggade ‘Parrelation’

Krogen är ju en klassiker när det gäller att ha förhoppningar om att träffa den rätte. Undrar hur många krogbesök det blivit för min del, med en försiktigt dold förhoppning om att träffa kvinnan i mitt liv, vågar inte ens fundera. Men som plats för att vara naturlig och hamna rätt i kontakten med en annan människa finns det mycket övrigt att önska. Både när det gäller ljudvolym, alkohol och andra störningsmoment – men framför allt när det gäller möjligheten att kunna vara naturlig och avslappnad.
Den andra stora arenan, hörde en siffra om att 1,2 miljoner svenskar är eller har nyligen varit ute på en nätdejtingsajt, är inte heller utan komplikationer. Efter att nu ha kört ett antal kurser för singlar som vill lära sig mer om relationer står det klart att många som ofta nätdejtar kan känna att det lätt blir lite ”slit och släng” mentalitet på denna arena. Och att självkänslan lätt kan få sig en törn i brist på svar och positiv feedback på intresseförfrågningar.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    
Raggning är en sak och där kan både krogen och nätet fylla en viktig funktion – men har vi en önskan om att hitta en varaktig relation blir det knepigare.

Viktiga frågor vi kan ställa oss är hur vi bäst vårdar oss själva så att vi mår bra och gör saker för att ha kul, trivas med oss själva och med livet. Hur kan jag odla och utveckla mina egna intressen på bästa sätt. Var kan jag vara mer naturlig och öppen. Var stimuleras min nyfikenhet och engagemang, och var kan jag bara vara – utan att känna stress att träffa någon. Jag tror paradoxen är att om vi inte fokuserar på att träffa någon utan bara på att själva må bra – då har vi lättast att bli attraktiva för andra.

Det går just nu en väldigt fin serie i DN om kvinnors sexualitet på äldre dar, se länk nedan. Vad kul att få reda på mer om det tänkte jag när jag såg det nya temat på Insidan – en dag kommer jag ju att vara där själv… Som vanligt ska man vara försiktig med generaliseringar, men min bild från kvinnor jag har träffat genom årens lopp i diverse utvecklingssammanhang är att 1. det är mycket vanligare än man tror med äktenskap utan sex och att 2. det tycks vara en generationsfråga att prata öppet med sin partner om sex.
Inte minst i kurssammanhang så har Tord & jag noterat att i de skriftliga utvärderingar vi alltid har efter våra kurser så framkommer att det framförallt är de äldre som har svårast att prata om sex (och därmed mest har uppskattat de kursdelar som har handlat om lust och intimitet i förhållandet). Min förhoppning är att detta är ett tecken på att utvecklingen går åt rätt håll – de unga idag har lättare att prata om sex med varann och kommer – kanske – ha lättare att se intimitet och närhet som en självklar och naturlig del att hålla igång långt in på gamla dar. Ett gott sexliv är en ren hälsoinvestering – och vem vill inte ha både njutning och ett hälsosammare liv i ett och samma paket? Det är värt att prata om och att kämpa för!

Läs DN:s serie: http://www.dn.se/livsstil/livsstil-flak-1.462287

I DN häromveckan skriver en ledare om det moderna samhällets effekter på vårt kärleksliv och vår lust. Det är en ganska dyster bild som presenteras – se länken nedan. Den bygger i sin tur på en artikel i New York Times den 10 juli med titeln ”Inget sex tack – vi tillhör medelklassen”. Boven i dramat är vår högpresterande och effektiva kultur som  försvårar för livsnjutande konster som ofta kräver en viss långsamhet och tålamod.
Jag både håller med och inte. Visst har vi en stressad kultur och livspussel i vardagen – särskilt om vi låter utifrån ställda krav styra istället för våra egna visioner och värderingar. Jag är själv ofta en del av detta, men mer förr än nu. Återigen konstaterar jag att om vi styrs utifrån blir vi fångar av andras krav och förväntningar. Först när vi kan frigöra oss och låta våra egna prioriteringar avgöra kan vi skapa det vi själva vill ha i våra liv.
Vi kanske inte når himlen på en gång – men vi kan lyfta oss rejält om vi bara vill – och vågar bryta mönster. Vad krävs för att vi ska börja fundera i nya banor? Måste vi ha en förebild eller kan vi börja själva? En bra start är att prata med sin partner och sina närmaste vänner – vad är viktigt i livet? Senaste årsmodellen på bilen – eller att ha tid att njuta med sin älskade? Eller något helt annat…

Länk till DN-artikel:  http://www.dn.se/ledare/kolumner/jamstalldhet-inte-en-erotikdodare-1.1148947.

Visste du att kärlek smittar? Läste häromdagen en artikel om att prinsessbröllopet har inspirerat massor av par till mer flöde i kärleken – genom TV-rutan. Till och med sexlivet hade fått ett uppsving!
Hur är det möjligt? Enkelt uttryckt: Kärlek smittar. Studier visar att känslor, såväl positiva som negativa, lätt överförs mellan människor. Alla har vi väl erfarenhet av hur en hel grupp, exempelvis på jobbet, kan påverkas av en människas smittsamma glädje – eller gnälliga attityd. Sinnesstämningar sprider sig alltså, även via ett direktsänt bröllop! 
Vad väljer du att sprida i dina relationer? Själv försöker jag vara en del av lösningen och inte en del av problemet. Därmed inte sagt att jag alltid lyckas, men min avsikt är klar. Och det är en bra början.

Jag noterade i DN häromdagen att Facebook spökar när det gäller våra relationer. Jag trodde först att det handlade om en ny tidstjuv som stjäl tid från våra kärleksrelationer. Men när jag läste vidare såg jag att det handlade om att söka upp gamla och nya kontakter eller förälskelser för att inleda nya relationer. Kontakter som också är lätta att spåra för den som anar oråd – man behöver inte vara Sherlock Holmes för att hitta bevis för otrohet i dessa fall. Det är skilsmässoadvokaterna i USA som noterar denna trend.

Se http://www.dn.se/nyheter/varlden/facebook-ger-amerikaner-karleksproblem-1.1138684.

Vi kan anta att trenden är liknande i Sverige även om vi inte anlitar advokater med riktigt samma frenesi.

Min reflektion på detta är vår oförmåga att vårda och utveckla den kärleksrelation vi lever i. Eller för relationer som inte är bra – hur man avslutar dem på ett moget och respektfullt sätt. Det är av någon anledning lättare att i trygghet av en befintlig relation sondera terrängen ett tag för att se vart det leder – blixtrar det till så kapar man bara förtöjningen med det gamla. Vi är uppenbarligen kapabla att göra så mot varandra – är det då också OK att andra gör så mot oss? En annan reflektion är att vi inte klarar av att vara ensamma och därför skapar relationer parallellt som en övergångslösning från den gamla till den nya.

Hur ska vi göra för att bli vuxna och ansvarsfulla människor som vårdar varandra – oavsett om vi väljer att separera eller inte?

I samband med prinsessbröllopet fick en massa par ute på stan frågan: Vilket är ert bästa tips för att få relationen att hålla? Svaren publicerades i en av våra största morgontidningar. Det var några saker som kom igen ofta: Humor och att ha roligt ihop, respekt för varandras olikheter och att ge varandra livsluft. Kloka råd allihopa, eller hur? Det var allt från unga, nyförälskade till gamla par som varit gifta över 50 år. Ett par sa: Sluta aldrig att skratta! Att skratta ihop och även åt sig själv ibland kan vara väldigt befriande, om nåt inte har blivit som man tänkt sig. Det är ett av Tords och mina bästa knep; När det har varit en fnurra på tråden och vi har pratat igenom det efteråt, så dröjer det inte länge innan Tord skämtar med mig – om oss. Och det är så härligt befriande!!! Ett gott skratt tillsammans hjälper oss att få distans. Vi har nog en tendens att ta oss själva på för stort allvar ibland. 

Så skratta, busa och gör mycket roliga saker tillsammans - det lönar sig!

Apropå prinsessbröllopet uppstod också en lite kul och tänkvärd situation när tidningen frågade några skolbarn vilka råd de skulle vilja ge till brudparet.  – Bråka aldrig om hyran, svarade då en ung kille från Rinkeby.

Företag och organisationer lägger ner massor med tid för att skapa tydliga visioner. Låt oss göra detsamma  med våra kärleksrelationer! Om vi tillsammans med vår partner skapar tydliga mål och visioner för kärleksrelationen ökar nämligen sannolikheten flerfalt att nå dit. Från dimmig oklarhet till kristallklar riktning alltså .

Bestäm er därför för att ha en visionskväll, kanske som en inledning på er gemensamma sommarledighet; Gå först till dig själv – hur ser din vision om er relation ut, din dröm, vad vill du uppnå? Ta hjälp av bilder, kanske vill du måla din vision.  Berätta sen för varandra, en i taget. Fråga och var nyfiken och träna på att lyssna för att förstå, utan att avbryta eller kommentera. Låt båda prata till punkt. Prata sedan vidare om era bilder och kom överens om en gemensam vision om vad ni vill skapa i ert förhållande. Det kan gälla allt från materiella ting till lust och samtalsklimat. Skriv ner eller måla er gemensamma vision och bestäm till sist när ni ska följa upp om ni är på spåret. Och sätt gärna upp visionen väl synlig och låt er ofta påminnas om er gemensamma dröm!

Vi på LoveLab kan stolt konstatera att vi bjudits in till Göteborgs Universitet att under hösten 2010 hålla en heldags föreläsning om utveckling av parrelationen. Föreläsningen ingår i Fortsättningskurs med inriktning mot klinisk sexologi, som du kan läsa mer om i länken nedan. Kursen är en del av sexologutbildningen, som pågår på halvtid under tre år och omfattar 90 universitetspoäng.

Föreläsningens fokus kommer att ligga på framgångs- och riskfaktorer i parrelationen – vad som enligt forskningen bidrar till en levande relation, eller till motsatsen. Eleverna kommer också att få göra övningar och ta del av olika metoder och verktyg.

Länk till kurs:   http://www.utbildning.gu.se/kurser/kurs_information?courseId=info.uh.gu.PC1225 .