Relationsbloggen

Posts Taggade ‘Självkärlek’

Under helguppehållet fastnade jag i en klassiker inom den digra floran av managementböcker, Good to great av Jim Collins.
Har det något med relationer att göra? Kanske inte direkt men jag gläds över flera av slutsatserna i boken som bygger på omfattande forskning om väl fungerande företag.
De kännetecknas av vissa förhållanden som kan vara värda att fundera över, bland annat:

- Ledare i de företag som fortsätter att vara framgångsrika över långa tidsperioder kännetecknas av att de inte har behov av att själva stå i centrum, synas i media eller vara ”heta”. De drivs helt enkelt av att lyckas skapa något bestående och som dom är djupt engagerande i
- De arbetar långsiktigt och inte efter korta modeflugor eller trender
- De rekryterar folk som brinner för samma saker, därigenom behöver de inte jobba med omfattande bonussystem, visions- och värderingsdagar eller liknande – Det finns naturliga krafter inifrån som skapar och utvecklar det som behövs
- Och de är tydliga med vad som är bra och dåligt, inget hymlande när man behöver vara rak, men också mycket firande när det går bra

Jag har också nyligen varit delaktig i en rekryteringsprocess för en ekonom och slogs av att det var så många sökanden som uppgav att de för första gången valde att söka ett jobb på en arbetsplats som verkligen kändes roligt. Flertalet av dem var över 50 år.

Min bild är att vi kämpar och stretar ofta i motstånd med oss själva.

Tänk om vi kunde lyssna bättre på oss själva, vad vi trivs med, mår bra av, känner oss uppskattade för osv. Jag tror vi har mycket att lära av de framgångsrika ledarna – och av oss själva – om vi vågar lyssna!

Under hela fredagen föreläste vi för blivande sexologer vid Psykologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet, om utveckling av parrelationen. Åh, vad roligt det är att möta kompetenta människor inom olika yrkesområden, som samtidigt vill fortsätta utveckla sig och bredda sina kunskaper. Bland kursdeltagarna fanns överläkare, lärare, barnmorskor, socionomer med flera – massor av samlad kunskap i rummet alltså. Vilken möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra! En av många saker som framkom var behovet av ökad kunskap om den egna kroppen, särskilt när det gäller ungdomar. Här lyftes fram massor av erfarenheter från arbetslivet som handlar om exempelvis ungdomars utmaningar i vardagen. Det gör ont i mig när jag hör hur vanligt det är att ungdomar far illa i sitt närmande till vuxenlivet och sexualiteten – som ju samtidigt kan vara fantastisk, om den sker med ömsesidig respekt, nyfikenhet och ofta enkla grundkunskaper.

Självkänsla är ett ord som går igenom alla frågorna – eller främst bristen på den.  Att man har rätt att säga nej och att sätta gränser kring sin egen kropp. God självkänsla är kanske det viktigaste av allt att skänka våra barn och ungdomar – samtidigt kanske det som är svårast att skapa. Att fostra starka och trygga barn borde vara alla föräldrars och skolans viktigaste uppgift – övriga mål kommer vi att uppnå av bara farten, om vi börjar i rätt ände.

Jag har alltid varit intresserad av vad som styr människans beteenden  och vad som får oss att göra – eller inte göra – något. Som ung lade jag ner mycket kraft på att vara till lags, mot t ex föräldrar och lärare. Senare också till partners och arbetsgivare. Att passa in, prestera bra och vara pålitlig – för andra – var modellen.
Det här med att vara utifrånstyrd har haft klara begränsningar i mitt liv. Min röst tystnade många gånger och jag tappade kontakten med mina behov Med åren har det dock blivit lättare att våga lyssna på mig själv och ta mindre hänsyn till andra. Men varför måste det ta så lång tid? Några lärdomar jag till slut har dragit är t ex: att söka mig till goda miljöer där jag uppmuntras att vara den jag är, umgås med vänner som är stödjande och vill mig väl och att försöka visa mig själv och min kropp respekt. Enkla sanningar i teorin, ibland svårare i praktiken!
Jag läser med fasa om hur unga kvinnor väljer att operera sina könsorgan för att passa in i en s k idealbild av hur ett kvinnligt könsorgan ska se ut. Igen med tiden har jag lärt mig att vi alla ser olika ut och fungerar olika – och det är precis som det ska. Det är ju det som är hela magin och innebär att man kan upptäcka en människa helt på nytt. Tänk om vi bara kunde acceptera och älska våra kroppar som dom är – och lägga ner energi på njutning, kärlek och glädje istället. Vi skulle spara en ocean av oro och pengar.
Vad väljer du; det som får dig att må bra – eller andra?