Relationsbloggen

Posts Taggade ‘Vanor’

Hur många gånger har jag inte haft synpunkter på andras relationer och livssituation? Känns som om jag har svart bälte i detta egentligen föga givande område. När jag närmar mig frågan inser jag att det mest handlar om – mig själv. Ja, hur tar jag själv tag i de frågor jag har i relationen till min partner Heléne? Och hur tar jag ansvar för det jag tycker är viktigt när jag får frågan? Det jag tycker är viktigast för att utveckla vår kärleksrelation kan jag summera ner till två huvudområden: dels att avsätta tid, dels att ibland göra något som utmanar relationen. Inte så att jag behöver chocka eller skrämma Heléne – men som innebär att jag vågar utmana våra invanda mönster, komma med förslag, överraskningar eller annat som på något sätt sträcker sig lite längre än vi varit förut. Som att tassa ut på lite nya marker.  Det är när jag blir berörd som livet dallrar till och känns levande, men det går inte att vänta på att det ska bli så av sig självt. Jag behöver själv ta risker, ta plats, utmana mönster – först då kan något hända. Annars blir livet förutsägbart och det blir för lätt att ta varandra för givet.

Med tid handlar det mest om att inte skjuta på det som jag ju säger att jag prioriterar – nämligen relationen. Det är så lätt att först städa, se på TV, fixa det ena eller det andra. Men att verkligen avsätta tid med varandra är en utmaning i vardagen. Vi har börjat med heliga torsdagkvällar där vi ansvarar för innehållet varannan gång. Utan krav – det kan växla från enklare till mer välplanerade upplägg. Vi försöker tona ner förväntningarna och prata om dem så de inte blir till en kravmaskin med allt mer upptrissade aktiviteter; annars kan det lätt komma att rinna ut i sanden. En aktivitet kan exempelvis vara att erbjuda kroppsmassage eller att läsa en erotisk novell högt för partnern.

Tid och kvalitet i relationen är viktigt, men också lite knepigt att få till – särskilt när man varit ihop några år. Hur är det för dig?

Flera internationella studier visar att det inte är ovanligt att fysisk beröring och närhet i kärleksrelationen har en tendens att avta med tiden. Då menar jag fysisk närhet utan sex; t ex att kyssa eller krama min älskade, hålla varandra i handen, en klapp på kinden eller gos i soffan.
Effekterna av att vi slutar röra vid varann är flera. En är att steget till att ha sex blir större – det intima samlivet tunnas ofta ut. En annan effekt är att vi missar chansen att ge varandra sköna hormonkickar! Förutom att vår beröring ger signaler om kärlek och omtanke skickar den också härliga signaler till hjärnan. Utsöndring av hormonet oxytocin kommer igång vilket gör oss avslappnade. Förutom att vi känner oss mindre stressade så sänks blodtrycket, våra sår läker bättre och immunförsvaret stärks. Och så sprider sig lugnet. Värmedynor, vetekuddar, mjukisdjur och tunga täcken kan också få fart på oxytocinet, men det absolut mest effektiva är att bli berörd av någon man känner sig trygg med.
Oxytocinet är dock en extrem färskvara! Det kan inte lagras och det stannar bara några minuter i blodet. Därför måste vi hela tiden fylla på förråden. Vilket ger oss hundra och en anledning att röra vid varandra, klappa om, massera axlar, sitta i badet, trängas i soffan eller dansa pardans. Nej, nu ska jag gå och kramas – igen !

Kollade just in ett härligt klipp på Youtube efter ett tips om fågeln Bowerbird, där hannen verkligen gör allt för att attrahera sin kvinna. Främst satsar han på att göra det så vackert som det bara går i sitt hem när han inte själv har några ståtliga fjädrar eller färger att visa upp. Kolla in  http://www.youtube.com/watch?v=GPbWJPsBPdA och njut, det är David Attenburough som har varit i Australien och filmat.
Skönhet, välkomnande och överraskningar är enkla men bra knep för att visa att jag värdesätter relationen. Det är dock lätt att glömma bort i vardagen; jag behöver liksom bestämma mig för att inte bara lunka på. (Skriva in i almanackan regelbundet är ett reservknep – inte så spontant kanske – men det glöms i alla fall inte bort).
Överraskningar kan varieras i det oändliga; blommor, ett brev på huvudkudden, en fruktskål och cider på kvällskvisten,  att erbjuda massage. Eller sms med försmak om kvällen… Det kan också vara så enkelt som att ha städat, handlat eller lagat mat när partnern kommer hem (och inte har förväntat sig det). Vilka poäng vi kan vinna och vilka härliga signaler vi sprider.
Jag tänker också på att fågeln inte jämför sig med andra fågelarter som skulle kunna vara snyggare eller häftigare på något sätt; han kör sitt eget race efter sina egna förutsättningar.
Vilka härliga framtidsutsikter om vi kan översätta detta till vår egen relation och vårda den – utan att jämföra oss med andra. Lycka till!

För en tid sedan var jag på en spännande föreläsning med Malena Ivarsson. Hon pratade om vad som håller ihop våra parrelationer, nu jämfört med förr.

Förr var kyrkan, skolan och staten kraftfulla sammanhållande faktorer kring äktenskapet. Man gifte sig inom samma klass, lovade varandra evig trohet inför Gud och säkrade därmed upp (i bästa fall) en ekonomisk stabilitet livet ut. Det var en självklarhet att man skulle hålla ihop, vad som än hände. Kvinnan hade inte mycket att säga till om i denna fråga och inte heller de ekonomiska resurserna att kunna lämna relationen.
Annat är det idag! Nu är det kärleken som ska få oss att hålla ihop – att vi får våra psykologiska behov uppfyllda av partnern. Trivs vi inte så är det ”bara” att gå. Denna frihet har fått konsekvenser. Hälften av alla ingångna äktenskap slutar idag med skilsmässa och i ca 70 % av fallen är det kvinnan som tar initiativet.

Malena förknippade detta faktum med att vi är mitt i en övergångstid, där vi står med ett ben i båda modellerna. Vi längtar efter närhet och en jämlik själsfrände, samtidigt som det finns rester av det gamla arvet kvar i oss. Fortfarande står t ex manliga kvaliteter som ekonomiskt oberoende högt i kurs i kontaktannonserna. Och innebär romantik inte ibland att kvinnan trivs med att bli uppvaktad och få känna sig omhändertagen?
Kanske är det så att vi förväntar oss en sak på ytan men undermedvetet lurar något mer därunder? Malena menade att detta är en av orsakerna till att mycket förvirring och smärta råder i dagens kärleksrelationer. Efter förälskelsens underbara tid är över behöver vi medvetet satsa på att utveckla både oss själva och vår gemensamma relation. Och det går inte av sig själv. Vad gör du?

Den vanligaste ålderskategorin vi träffar på i vår parcoaching är småbarnsföräldrar som tycker de tappat något väldigt viktigt med varandra – tid för lust, njutning och närhet. Att bli föräldrar är en erkänd utmaning för relationen – plötsligt är man tre istället för två, där dessutom den nya lilla människan kräver uppmärksamhet och omvårdnad nästan dygnet om. Det är lätt att låta sig fångas av den nya rollen som förälder.
Statistiken talar dock sitt tydliga språk. Procentuellt är antalet separationer och skilsmässor som störst under första barnets första år. I mätningar där par får göra en uppskattning av hur nöjda dom är i relationen, ett slags nöjdhetsindex, sker en tydlig nergång för båda parter när barn kommer till världen.
Så hur gör man för att bibehålla en lycklig relation även när man blivit en liten familj? Hur får man plats också med varandra som man och kvinna? Vad man ser hos de lyckliga paren är att de har hittat en formel för regelbundna möten mitt i vardagen. Man kanske inte har lika mycket tid som i början, man kanske inte är lika pigg. Men båda prioriterar att skapa utrymme för varandra, utan att det behöver vara perfekt.

Vår egen erfarenhet och från de par som vi coachar är att det ofta är det lilla, men regelbundna som gör skillnad. Att ta sig tid att landa i soffan en halvtimma varje dag när barnen har somnat, istället för att sätta på TV:n. – Hur har din dag varit? Att verkligen lyssna på varandra. Eller att lägga sig ordlöst tätt intill varann och låta kropparna tala och slappna av. Få det till en god vardagsvana att mötas en stund varje dag!

Hur håller ni lågan levande? Dela gärna med er av tips och goda råd!

Denna härliga dag med det romantiska namnet sveper in med sina förväntningar om en kärleksfull dag med relationen i fokus. Men vad gör vi med den? I bästa fall överraskar vi med tulpaner, eller kanske går vi ut och äter på restaurang. Eller så går vi på bion vi har pratat en tid om att se. Inget fel i det förstås! Men två frågor uppstår.

Den första handlar om själva meningen med överraskningar. När gör vi sådant som överraskar på riktigt – som inte bara motsvarar förväntningarna – en dag som denna? Studier visar nämligen att vi i mogna relationer behöver någonting extra för att verkligen överraskas; att göra någonting nytt och oväntat för sin partner som kanske ingen av oss har provat på. Spännande överraskningar kan vara en riktig vitamininjektion för båda i relationen, som därigenom hålls levande.

Så vad skulle vara en riktig överraskning för er? Är det kanske att gå en kurs i att dansa tango? Eller att botanisera i en erotisk butik ihop? Eller att stämma av era förväntningar om vad ni verkligen vill med varann? Eller kanske en dag under täcket – i njutningens tecken? Det finns oändliga möjligheter vad som skulle locka men som kräver lite mer ”stretch” av oss. Bara vi lägger ner kraft och använder vår fantasi!

Den andra frågan är vad som händer mellan Alla Hjärtans-dagarna. Hur får relationen plats i era liv under alla de andra 364 dagarna? Det är i vardagen vi sätts på prov bland alla måsten och förpliktelser, med så många saker som pockar på vår uppmärksamhet. Det är lätt att man börjar ta varandra för givet och glömmer bort att också relationen behöver ges tid. Studier visar att de allra flesta, både kvinnor och män, önskar sig en livskamrat och bästa vän i sin partner. Men för att få det, och bibehålla det, så behöver vi kontinuerligt lägga energi på vår relation. Tar ni ert förhållande på allvar och skapar den tid och energi som behövs för att ni ska kunna fortsätta vara varandras bästa vänner?

Prata gärna ihop er om hur just ni vill ha det i er relation – vad ger er lust och liv? Och hur kan ni skapa det? Det är att fira hjärtat året runt!