Vara rätt – för vem?
Jag har alltid varit intresserad av vad som styr människans beteenden och vad som får oss att göra – eller inte göra – något. Som ung lade jag ner mycket kraft på att vara till lags, mot t ex föräldrar och lärare. Senare också till partners och arbetsgivare. Att passa in, prestera bra och vara pålitlig – för andra – var modellen.
Det här med att vara utifrånstyrd har haft klara begränsningar i mitt liv. Min röst tystnade många gånger och jag tappade kontakten med mina behov Med åren har det dock blivit lättare att våga lyssna på mig själv och ta mindre hänsyn till andra. Men varför måste det ta så lång tid? Några lärdomar jag till slut har dragit är t ex: att söka mig till goda miljöer där jag uppmuntras att vara den jag är, umgås med vänner som är stödjande och vill mig väl och att försöka visa mig själv och min kropp respekt. Enkla sanningar i teorin, ibland svårare i praktiken!
Jag läser med fasa om hur unga kvinnor väljer att operera sina könsorgan för att passa in i en s k idealbild av hur ett kvinnligt könsorgan ska se ut. Igen med tiden har jag lärt mig att vi alla ser olika ut och fungerar olika – och det är precis som det ska. Det är ju det som är hela magin och innebär att man kan upptäcka en människa helt på nytt. Tänk om vi bara kunde acceptera och älska våra kroppar som dom är – och lägga ner energi på njutning, kärlek och glädje istället. Vi skulle spara en ocean av oro och pengar.
Vad väljer du; det som får dig att må bra – eller andra?
Jag väljer allt oftare det som får mig att må bra. Men under en stor del av livet gjorde jag som du. Jag tror att jag var så himla rädd att bli ratad, oälskad, födömd etc att jag inte ens reflekterade över att följa min egen inre röst. När jag gör det, möter jag, för det allra mesta, kärlek!
Ja, det är ju det som ofta är paradoxen – vi tror vi ska mötas av fientlighet eller motstånd om vi börjar stå upp för oss själva – men det blir tvärtom när vi vågar och tror. Vår bild av verkligheten är annorlunda än verkligheten i sig. Men det krävs mod att ta de första stapplande stegen att våga ändra; bungy-jump o liknande är ju ingenting i jämförelse.
Nej, fram för fler stödjande miljöer som uppmuntrar oss att lyssna till våra inre röster om medvetenhet, närvaro, längtan, behov, kreativitet, kärlek och glädje!