Good to great


För en tid sen läste jag en klassiker inom den digra floran av managementböcker, Good to great av Jim Collins.
Har det något med relationer att göra? Kanske inte direkt men jag gläds över flera av slutsatserna i boken som bygger på omfattande forskning om väl fungerande företag.
De kännetecknas av vissa förhållanden som kan vara värda att fundera över, bland annat:

– Ledare i de företag som fortsätter att vara framgångsrika över långa tidsperioder kännetecknas av att de inte har behov av att själva stå i centrum, synas i media eller vara ”heta”. De drivs helt enkelt av att lyckas skapa något bestående och som dom är djupt engagerande i
– De arbetar långsiktigt och inte efter korta modeflugor eller trender
– De rekryterar folk som brinner för samma saker, därigenom behöver de inte jobba med omfattande bonussystem, visions- och värderingsdagar eller liknande – Det finns naturliga krafter inifrån som skapar och utvecklar det som behövs
– Och de är tydliga med vad som är bra och dåligt, inget hymlande när man behöver vara rak, men också mycket firande när det går bra

Jag har också nyligen varit delaktig i en rekryteringsprocess för en ekonom och slogs av att det var så många sökanden som uppgav att de för första gången valde att söka ett jobb på en arbetsplats som verkligen kändes roligt. Flertalet av dem var över 50 år.

Min bild är att vi kämpar och stretar ofta i motstånd med oss själva.

Tänk om vi kunde lyssna bättre på oss själva, vad vi trivs med, mår bra av, känner oss uppskattade för osv. Jag tror vi har mycket att lära av de framgångsrika ledarna – och av oss själva – om vi vågar lyssna!